Att bara vara hemma och inte göra något alls är inte bra för mig. Dagarna känns bortslösade, dygnet vänds och jag sover hela tiden. Känns som ett skämt att jag ställde klockan på halv 10 men inte orkade gå upp förän halv 11. Dags att återgå till verkligheten, faktum är att många började skolan idag.

Åkte ner på stan och träffade Tobar. Vi tog en fika (dock inte på waynes) och pratade om allt. Han är hemma ett tag från lumpen så det var dags. Känns som den personen jag kan berätta mest för, har saknat honom.