Hann aldrig säga hejdå för min dator dog och jag gick upp alldeles för tidigt i onsdags. Jag flög till Lübeck, helt själv! så modig. Resan började dock med en mardröm när jag klev på upptåget och insåg att jag glömt busskortet hemma. Skitsamma tänkte jag, jag får väl betala. Så lätt var det inte. När konduktören kom visade det sig att jag hade glömt mitt visa hemma också så jag hade inga pengar att betala med. Tror hon var rätt sugen på att kasta av mig i Knivsta. Efter en lång pinsam förklaring till min ekonomiska situation (som hon inte ens trodde på) fick jag en snilleblixt och betalade med euro. Ibland är gud på min sida trots allt

På svensk mark igen. Vi har hittat hem